Choklad, biblar och revolvrar
Det är ganska mycket kontraster för en dag. Vi började med Choklad och delikatessfestivalen vilket kvickt beskrivet var gott men trångt. Så trångt att vi stundtals kollade in andra delar av museet, så jag lärde mig nog mer om asatro än om choklad under mitt besök. Inte heller fick vi köpt någon choklad, däremot en rejäl salami. För att återkoppla lite till tidigare inlägg, och återkoppling är bra har jag lärt mig i kursen från helvetet, så när jag sa att jag ville ha råd att köpa korv som fick kallas korv så menade jag inte korv som kostar 130:-. Styck! Men den var förbannat god. Damn you cravings...
Förra veckans hembakta praliner var godare än något på festivalen. Tack ICA Buffé!
Sen var vi en sväng ut till Gabbes brorsa där vi såg på när han fick stryk i TV-bilspel av sin 3-åriga son. Efter det, på vägen till min bror, så råkade vi hitta en revolver på en parkeringsplats vid Lindholmen. Då tänkte vi såklar att "nu ska vi vara goda medborgare och lämna in den här", eller tja, först tänkte jag "HJÄLP! EN PISTOL", men sen. Så det skulle vi, och efter att ha blivit ignorerade av flera poliser vid polisstationen vid vågmästareplatsen och gått därifrån, kört runt halva stan och ringt och frågat vart vi skulle göra av den så fick vi slutligen lämnat in den. Över en timma senare sladdade vi in på parkeringen hos brorsan, vilket några poliser på andra sidan gatan noterade och kom och gav Gabbe 1000kr i böter för "störande motorljud", eftersom sjävla sladdandet egentligen inte var förbjudet. Karma? Jovisst...
Väl uppe hos brorsan hade festen pågått ett tag. Men det är inte det som är det viktiga i det här. Det viktiga är att han hade fått tillbaka sin plånbok som han tappat. En busschaufför hade ringt och sagt att han hade den och sa att brorsan kunde komma och hämta den hos honom om han ville ha den direkt, annars skulle det ta några dagar för Västtrafiks hittegodscentral att höra av sig. Så brorsan åkte givetvis dit, fick sin plånbok, fick en bibel, tackade, och gick därifrån. Vad är märkligt i den meningen? Jo, han fick en bibel! Eller inte en bibel egentligen utan en bok om bibeln. Plus ett litet frälsningstal från busschauffören. Sånt trodde jag hände i komediserier, inte i Länsmansgården. Man slutar aldrig att förvånas...
Johovas har avancerat när de får folk att knacka på DERAS dörr...
Kommentarer
Trackback
