Jag, jag har inte alla ingredienser i skafferiet. Imorgon skall jag hälsa på på mitt sommarjobb och som på många andra svenska arbetsplatser så räknas fikarasten där som helig. En annan viktig tradition är fredagsfikat, vilket innebär att alla turas om att baka till veckans sista fikarast, med undantag för när det kommer besök för DÅ, då är det besökarens ansvar att ha fika med sig. Imorgon kommer jag att vara en sådan besökare, vilket jag i panik insåg för ungefär en halvtimme sen...

Kokosbollar! Det är snabbt och lätt och transporterbart. Synd bara att jag halvvägs in i receptet bittert noterade att jag bara hade en fjärdedel så mycket kakao som behövdes. Skit tänkte jag, men jag har gjort kokosbollar med Oboy tidigare så det får gå. Nehej ingen Oboy... Apelsin då, det funkar ju bra med choklad och lite apelsinskal borde kunna ge tillräckligt med smak. Givetvis inte det heller. Det som fanns var en påse chokladpuddingspulver som gått ut 2009. Jaja, vad hade jag att förlora, den smakade inget konstigt så den åkte i den med. Den smakade ingenting faktiskt, och det var också den effekt den hade på degen. Dvs ingen alls. Så nu skiter jag i det här och tar ett glas vin!

Nu har det snart gått en vecka in på exjobbet! De första två dagarna spenderades med att noggrant utforma en projektplan och skriva en planeringsrapport över exakt hur jag skulle gå till väga under projektet. De följande (och senaste) två dagarna har ägnats åt att strunta blankt i den planeringen och börja med precis allting samtidigt! Användarprofil, problemdefinition, litteraturstudie, systembeskrivning, you name it! Detta passar sig verkligen inte en produktutvecklingsstuderande, nej nej! Men så fort jag fått ordning på min dygnsrytm så jag inte är så förbannat trött på dagarna efter att bara ha sovit 4-5 timmar så ska jag ta tag i detta... O yes, att jag ska!

Men men, nog om det och mer om annat! Kontoret till exempel! Det ligger på översta våningen i Lindholmen Science Park, fint markerat på bilden nedan. Fin utsikt och man är den första att få veta när det börjar snöa. ”Första parkett till både skottlossningar och vältande byggkranar”, som mamma så fint uttryckte det (bakom Lindholmsallén har väl HA något tillhåll har jag förstått). Av någon underlig anledning så finns det även en livestream från kontoret (www.ustream.tv/channel/i4sense). Så man behöver alltså inte ta mig på mitt ord om jag säger att jag jobbar, det är bara att dubbelkolla själv.

Men om någon är i krokarna så hade en lunch någon dag kanske varit något?

I spetsen på Lindholmen Science Park håller vi till, och jag sitter precis vid fönstret vid pilen :)

Min utsikt över brorsans hus och lemmeltågen påväg från 16-bussen...

Ja, den kan ju firas på olika sätt. Jag ”firade” genom att städa brorsans lägenhet. Han hade ju haft födelsedagskallas i helgen, så förutom ölburkar och flaskor så låg det tårtrester, partyhattar och ballonger över hela lägenheten. Härligt, precis min plan! In med allt i applediskmaskinen och köra igång den, efter det inser jag så klart att vattnet kopplas in i kranen vid diskbänken. Sedermera fick resten diskas i handfatat på toaletten! Anledningen till att brorsan dekorerat diskmaskinen med en applelogga är för övrigt att den strulat sen Nils köpte den men han ändå dyrkar den...

Innan brorsan körde iväg mig vid halv åtta hann vi i alla fall käka kyckling, potatiskroketter och rödvinssås samt kolla på The Big Bang Thory. Så det var ju alltid något!

För en månad sedan blekte jag tänderna. Det var Let’s Deal som hade ett erbjudande på tandblekning hos Elite Smile för 1500kr. Inte precis gratis för en student men hur ofta gör jag sådant egentligen. Hade dock läst på lite innan och visste att det kunde göra rätt ont om man hade känsliga tänder, och då mina tänder ilar så fort jag äter något som är annat än ljummet så var jag ju inte sådär supertaggad över just själva behandlingen. Att det skulle vara så illa som det var var jag dock inte beredd på. Det var utan tvekan det mest smärtsamma jag har varit med om, inklusive sådant som resulterat i sjukhusbesök. Och inte var de smärtsamma ilningarna över när behandligen var över heller, de fortsatte i nästan ett dygn efteråt. Ett dygn då det enda jag åt var smärtstillande och (trots att jag gärna undvikit det då det också bidrog till ilningar) vattnet jag sköljde ner dem med.

Följande dagar levde jag på ris och skalade gurkor och päron eftersom man inte fick äta något med för mycket färgämnen. Trots detta tyckte jag att blekningen lade sig ganska snabbt. Precis efter behandlingen vad tänderna Simon Cowell-vita, men efter ett par dagar var det bara några fläckar som var riktigt vita, i övrigt hade det vita verkat lägga sig lite. Flourfläckar, fick jag veta när jag ringde, de skulle gå bort efter ett par dagar. När de inte gjort det på tio dagar ringde jag igen och fick en tid för ”konsultation”. Vad jag inte visste var att den här ”konsultationen” var en extra blekning eftersom jag var missnöjd. Hade någon sagt till mig en vecka tidigare att jag skulle genomlida en blekning till så hade jag aldrig trott dem, men när jag väl var där och erbjöds en gratis blekning som annars skulle kostat 1500kr,  och när jag dessutom inte tyckte att det blev tillräckligt bra förra gången, så verkade det inte som en så dum idé. Då hade man färträngt att man föregående vecka lidit precis som pigan Lina i Emil i Lönneberga när hon hade tandvärk...

Hur som haver, det gjorde precis lika ont den här gången. Inte blev det bättre heller av att man gång på gång fick höra att man borde ha bokat en tid och betalat för den här behandlingen. Det upprepades för mig fyra-fem gånger under tiden jag var där, och det kändes som ett annat sätt att säga att jag snålat till mig en extra gratisbehandling, trots att jag inte förväntade mig en blekning utan en konsultation när jag kom dit. Det uppskattade jag inte.

Då till den viktigaste frågan. Var det värt det? Njäe, det skulle jag väl inte vilja påstå. Slutsatsen är i alla fall att för min del var det varken värt pengarna eller genomlidandet, men har man gulare och inte lika känsliga tänder som jag så kanske det hade varit det...

Vänster - innan blekningen, Höger - efter två blekningstillfällen

Efter en mycket stressig termin så var det riktigt skönt att få slappna av och fira jul. Julfirandet i sig såg såklart likadant ut som det alltid gör. Det kan tyckas låta långtråkigt men i detta fall är jag mycket konservativ och vill inte ändra på något om det inte är absolut nödvändigt. Bror min är dock ännu värre. Det krävdes mycket övertalning från mammas sida för att få honom att godkänna bytet av julmattorna i köket för några år sedan. De gamla, flera decennier år gamla trasmattor i plats som luktade lite unket och instängt hade ju trots allt prytt köksgolvet varje jul så länge han kunde minnas. Första gången mamma försökte introducera några nya mattor gick Marcus med bestämda steg ut i garaget och hämtade de gamla mattorna och erbjöd alla som ville lyssna att ”ta sig en sniff” eftersom här luktade det minsann tradition!

Hur som helst, jag är kanske inte riktigt lika nitisk men tyckte ändå inte det kändes bra att köpa Ett Päron Till Farsa Firar Jul på DVD när videobandspelaren kastades ut. Helt plötsligt hade vi även de första fem minuterna av filmen vilka vi aldrig sett tidigare, då de inte kommit med på videoinspelningen för 15 år sedan... Hur som helst, kvällen innan julafton tittade vi på den här filmen, käkade julmat, fixade de sista julklapparna och slog in paket.

Granen hemma kläddes som vanligt av barnen några dagar innan julafton

Julaftonsmorgonen inleddes med ris a la malta framför brasan medan de första julklapparna, dvs de från julstrumporna, öppnades. De återkommande presenterna i julstrumpaorna är godis och en tidning, vanligvis brukar jag och brorsan slåss om Illustrerad Vetenskap, och jag funderade över varför mamma iår inte frågat vilken jag ville ha. Det har hon ju trots allt gjort det senaste decenniet, antagligen efter att ha insett att vi listat ut mönstret och visste vad vi kunde förvänta oss, lika bra att det blev en tidning vi ville ha. Iår fick jag tidningen Amelia, med motiveringen att ”du kan allt behöva bli lite mer kvinnlig”. Marcus tackade både för sin Illustrerad Vetenskap och det faktum att han inte tilldelats en ”Jakt och fiske” med liknande motivering...

Efter frukost bar det av till julfirande med farmor och fastrar med familj. Efter att ha ätit dagens första julbord kollade vi på ett litet ihopklipp av gamla års julfirnade från videokameran som jag satt ihop, och efter det Kalle Anka. Som vanligt innebar slutet på Kalle Anka även slutet på vår vistelse där och vi körde ut till Tjörn. Bilfärden ackompanjerades av samma musik som alltid, fast sen några år tillbaka fanns denna på CD istället för kassettband, brorsan kopierade över den i samband med att kassettspelaren försvann från bilradion, så var det det här med traditioner!

Kalle Ankas Jul, varje år!

På Tjörn möttes vi av hela tjocka släkten drickandes glögg ute på gårdsplan, eller snarare halva släkten då vi just lämnat andra halvan i Göteborg...

Glögg kring lilla brasan ute på gårdsplan

Sen lagades det mat, framförallt av mormor, kanske för att vi andra inte är betrodda bakom spisen. Inte för att jag har något emot att mormor sköter matlagningen, julmaten var såklart lika god som alltid, men hade man fått sprungit runt lite i köket hade man kanske fått bränt bort lite kalorier från förra julbordet innan man gav sig på det andra. Men men.

Mormor i full gång vid spisen

Min favorittallrik, lagom till julafton har man fått protein så det räcker...

Alla barn ryms inte på soffan längre, så Calle fick snällt sitta på en stol jämte

Ingen svensk högtid utan snaps

Efter mat och snaps var blev det julklappsspel, en nyinförd tradition som jag väl egentligen inte har så mycket till övers för, antagligen mest för att den är just nyinförd. Men vi hann ändå med vår ”vanliga och traditionsenliga” julklappsutdelning  framför öppna spisen vid slutet av kvällen. Och trots att vi varje år säger att vi ska dra ner på julklapparna så har jag inte noterat någon märkbar minskning av klappar under granen. Men är det någon dag på året man ska få vara barn igen så är det väl ändå på julafton!

Glada miner under julklappsutdelningen, såklart!

Nu var det längesen jag skrev, vad tiden går fort! När man har roligt, påstår vissa. Här går tiden fort när jag har mycket plugg. Är det ekvivalent med att plugg är roligt? Inte nödvändigtvis. Jag blev en gång förbjuden att använda ordet ekvivalent, men om jag inte missminner mig så gällde det endast på stan, under inverkan av alkohol, och när jag talade med icke-chalmerister. Det här tillfället uppfyller inte alla dessa krav.

Så vad har då hänt under veckan. Jo! Så här var det!

Mamma fyllde år

Dagen till ära så fick vi mamma bestämma en aktivitet för hela familjen. Hon valde då vad vilken vettig 50-plussare som helst skulle ha valt: En heldag på ett äventyrsbad!

Så av bar det till Danmark och Fredrikshavn, staden blev syskonen varse om ungefär när vi klev på båten (”Vadå vilken stad? Vi ska till Danmark”). Bubbelpoler, rutchkanor, konstgjorda vågor och monsunregn, vad mer kan en mamma önska? Förutom rutchkanor där man fick åka badring, vilket såklart också fanns! Eftersom mamma var för uppspelt och fnittring när hon kom tillbaka och skulle förklara hur kul det var för att vi ens skulle kunna förstå vad hon pratade om fick vi givetvis också testa, och jäklar vad skoj det var! Efter ett tag, när både jag, Josefine, Bosse och Marcus hade kört in i småbarn i kanan (vi skyller på ljusreglagen) bestämde vi oss för att det räckte.

Jag skulle kunna komma på sämre sätt att fira en födelsedag! Till exempel att fira sin sextonårsdag med att kolla på nyhterna tillsammans med hela släkten, det verkar ju rätt så tråkigt...

Jag har dessvärre inte varit så insatt i veckans nyheter utan är ganska selektiv i min sammanfattning. Men en trevlig nyhet tyckte jag var att Anders Borg utsätts till Europas bästa finansminister. Grattis. Sista plats gick till, *trumvirvel*, Greklands finansminister! Vilken skräll!

En annan nyhet som jag tyckte var intressant var den om damen på äldreboendet som felaktigt behandlats som laktosintolerat i fem år, vars döttrarna nu kräver kompensation för alla uteblivna tårtor, bullar och ostar. Helt rätt, jag hade krävt smörgåstårta varje dag i resten av livet! Äldrevården kommer undan med mycket, vägda kissblöjor, pengastölder... men utebliven tårta, då snackar vi vanvård!

Frukost och Shark

Trots att jag varit sängliggande med feber dagen innan så skall traditioner hållas och jag och Amanda drog i torsdags igenom några avsnitt Shark till en utomordentlig frukost bestående av blåbärspannkakor, skorpor, äppelmarmelad, juice, nybakta frallor och färskost. Vardagslyx när den är som bäst! Nu är vi dock inne på andra och sista säsongen och förslag på vilken serie vi ska gå på härnäst mottages gärna!

Nu ska jag iväg och äta tacos och dricka öl. God kväll!