ahlstrands

Efter en mycket stressig termin så var det riktigt skönt att få slappna av och fira jul. Julfirandet i sig såg såklart likadant ut som det alltid gör. Det kan tyckas låta långtråkigt men i detta fall är jag mycket konservativ och vill inte ändra på något om det inte är absolut nödvändigt. Bror min är dock ännu värre. Det krävdes mycket övertalning från mammas sida för att få honom att godkänna bytet av julmattorna i köket för några år sedan. De gamla, flera decennier år gamla trasmattor i plats som luktade lite unket och instängt hade ju trots allt prytt köksgolvet varje jul så länge han kunde minnas. Första gången mamma försökte introducera några nya mattor gick Marcus med bestämda steg ut i garaget och hämtade de gamla mattorna och erbjöd alla som ville lyssna att ”ta sig en sniff” eftersom här luktade det minsann tradition!

Hur som helst, jag är kanske inte riktigt lika nitisk men tyckte ändå inte det kändes bra att köpa Ett Päron Till Farsa Firar Jul på DVD när videobandspelaren kastades ut. Helt plötsligt hade vi även de första fem minuterna av filmen vilka vi aldrig sett tidigare, då de inte kommit med på videoinspelningen för 15 år sedan... Hur som helst, kvällen innan julafton tittade vi på den här filmen, käkade julmat, fixade de sista julklapparna och slog in paket.

Granen hemma kläddes som vanligt av barnen några dagar innan julafton

Julaftonsmorgonen inleddes med ris a la malta framför brasan medan de första julklapparna, dvs de från julstrumporna, öppnades. De återkommande presenterna i julstrumpaorna är godis och en tidning, vanligvis brukar jag och brorsan slåss om Illustrerad Vetenskap, och jag funderade över varför mamma iår inte frågat vilken jag ville ha. Det har hon ju trots allt gjort det senaste decenniet, antagligen efter att ha insett att vi listat ut mönstret och visste vad vi kunde förvänta oss, lika bra att det blev en tidning vi ville ha. Iår fick jag tidningen Amelia, med motiveringen att ”du kan allt behöva bli lite mer kvinnlig”. Marcus tackade både för sin Illustrerad Vetenskap och det faktum att han inte tilldelats en ”Jakt och fiske” med liknande motivering...

Efter frukost bar det av till julfirande med farmor och fastrar med familj. Efter att ha ätit dagens första julbord kollade vi på ett litet ihopklipp av gamla års julfirnade från videokameran som jag satt ihop, och efter det Kalle Anka. Som vanligt innebar slutet på Kalle Anka även slutet på vår vistelse där och vi körde ut till Tjörn. Bilfärden ackompanjerades av samma musik som alltid, fast sen några år tillbaka fanns denna på CD istället för kassettband, brorsan kopierade över den i samband med att kassettspelaren försvann från bilradion, så var det det här med traditioner!

Kalle Ankas Jul, varje år!

På Tjörn möttes vi av hela tjocka släkten drickandes glögg ute på gårdsplan, eller snarare halva släkten då vi just lämnat andra halvan i Göteborg...

Glögg kring lilla brasan ute på gårdsplan

Sen lagades det mat, framförallt av mormor, kanske för att vi andra inte är betrodda bakom spisen. Inte för att jag har något emot att mormor sköter matlagningen, julmaten var såklart lika god som alltid, men hade man fått sprungit runt lite i köket hade man kanske fått bränt bort lite kalorier från förra julbordet innan man gav sig på det andra. Men men.

Mormor i full gång vid spisen

Min favorittallrik, lagom till julafton har man fått protein så det räcker...

Alla barn ryms inte på soffan längre, så Calle fick snällt sitta på en stol jämte

Ingen svensk högtid utan snaps

Efter mat och snaps var blev det julklappsspel, en nyinförd tradition som jag väl egentligen inte har så mycket till övers för, antagligen mest för att den är just nyinförd. Men vi hann ändå med vår ”vanliga och traditionsenliga” julklappsutdelning  framför öppna spisen vid slutet av kvällen. Och trots att vi varje år säger att vi ska dra ner på julklapparna så har jag inte noterat någon märkbar minskning av klappar under granen. Men är det någon dag på året man ska få vara barn igen så är det väl ändå på julafton!

Glada miner under julklappsutdelningen, såklart!