Hur gnälliga får grannar vara?
Anders flyttade in i sin lägenhet i juli förra året. Visst förekom det en hel del oljud under första månaden då lägenheten mer eller mindre krävde en totalrenoveringen, men endast under dagtid då det är stadgat att sådant ljudligt arbete skall utföras. Efter en månad avtog dock detta oväsen, dels eftersom Anders tycks ha en tämligen defensiv inställning till fysiskt krävande arbete, men framförallt för att skolan drog igång. Sedan dess har det aldrig riktigt blivit helt färdigt, vilket har inneburit att antalet besök har varit relativt få.
Nu till anledningen till min irritation. Sedan inflyttningen har vi endast TVÅ gånger varit fler än fyra personer i lägenheten under kvällstid. Båda dessa gånger har grannarna över stampat i golvet så rejält att man trott dom dansat riverdance i alternativ takt. Så var givetvis inte fallet, utan de bad oss på sitt egna lilla vänliga sätt att sänka volymen. Då kan man ju fråga sig vad vi har gjort för att göra dem så upprörda? Jo ena gången hade vi middag och andra gången några vänner som spelade spel. I brist på stereo har vi inte haft någon musik annat än från bärbara datorn, och basen i den är näst intill icke existerande. Så vem gnäller över hög ljudnivå när fem personer spelar pictionary strax efter elva en fredagkväll?
En lösning på problemet skulle ju kunna vara att sätta upp lite trevliga lappar i trappuppgången med texten: ”Hej, vi i lägenhet X tänkte ha spelkväll hemma med några vänner nu på lördag. Vi hoppas att vi inte kommer störa er andra i era helgaktiviter, men om så skulle vara så tveka då inte att knacka på och meddela oss. Den dåliga stämningen grannar emellan skulle ju då kunna lösas direkt över ett parti alfapet, men var då god och låt min sambo vinna då denne är en extremt dålig förlorare och aldrig skulle släppa till på natten efter en förlust, och det förlorar ju vi alla på...” och så vidare.
Nej, jag känner instinktivt att detta måste lösas på ett mer vuxet sätt. Just nu lutar det åt att hälla surströmmningsspad i sköjlmedelsfacket inför deras nästa tvättstugebokning. Dagens miljonfråga är alltså om man inte har frånsagt sig rätten att klaga på grannarnas oväsen om man själv sysselsätter sig med att spela trombon i lägenheten dagarna i ända?
Men nu har min fot somnat så jag planerar att göra den sällskap.
Nu till anledningen till min irritation. Sedan inflyttningen har vi endast TVÅ gånger varit fler än fyra personer i lägenheten under kvällstid. Båda dessa gånger har grannarna över stampat i golvet så rejält att man trott dom dansat riverdance i alternativ takt. Så var givetvis inte fallet, utan de bad oss på sitt egna lilla vänliga sätt att sänka volymen. Då kan man ju fråga sig vad vi har gjort för att göra dem så upprörda? Jo ena gången hade vi middag och andra gången några vänner som spelade spel. I brist på stereo har vi inte haft någon musik annat än från bärbara datorn, och basen i den är näst intill icke existerande. Så vem gnäller över hög ljudnivå när fem personer spelar pictionary strax efter elva en fredagkväll?
En lösning på problemet skulle ju kunna vara att sätta upp lite trevliga lappar i trappuppgången med texten: ”Hej, vi i lägenhet X tänkte ha spelkväll hemma med några vänner nu på lördag. Vi hoppas att vi inte kommer störa er andra i era helgaktiviter, men om så skulle vara så tveka då inte att knacka på och meddela oss. Den dåliga stämningen grannar emellan skulle ju då kunna lösas direkt över ett parti alfapet, men var då god och låt min sambo vinna då denne är en extremt dålig förlorare och aldrig skulle släppa till på natten efter en förlust, och det förlorar ju vi alla på...” och så vidare.
Nej, jag känner instinktivt att detta måste lösas på ett mer vuxet sätt. Just nu lutar det åt att hälla surströmmningsspad i sköjlmedelsfacket inför deras nästa tvättstugebokning. Dagens miljonfråga är alltså om man inte har frånsagt sig rätten att klaga på grannarnas oväsen om man själv sysselsätter sig med att spela trombon i lägenheten dagarna i ända?
Men nu har min fot somnat så jag planerar att göra den sällskap.
Smart?
Igår var det fest med beachtema på Chalmers. I stora drag innebär det att ett stort antal ungdomar först förfestar i x antal timmar. När de har tillräckligt lite blod i alkoholomloppet för att det skall kunna frysa står de sedan i shorts och badring i februarisnön i en 30 meter lång kö. Väl inne på festen är det sand överallt eftersom någon kommit på den briljanta iden att frakta dit några ton av denna vara för att få den riktiga beachkänslan (jag skulle inte vilja städa efter det kalaset).
Trots detta har folk den allmänna uppfattningen att ingenjörstuderande är smarta. Intressant. Mycket intressant. Många frisörlinjer landet över kräver högre grundskolepoäng än vad flera civilingenjörsutbildningar kräver motsvarande gymnasiepoäng, vilket jag bara kan anta att de sällan cred för. Själv har jag inte hört frasen ”Jaha, läser du till frisör, då måste du vara supersmart” oftare än ”min katt brinner, får jag bjuda på ett päron?”.
Själv tycker jag förövrigt att intelligens är ett svårt begrepp (vilket kanske säger mest om min egen intelligens). Nej, vad jag menar är att många inte vet skillnad mellan intelligens och kunskap. Det är väl inte svårare att hålla reda på olika materialegenskaper och dess lämplighet i olika konstruktioner än vad det är att veta vad olika näringsämnen och vitaminer har för inverkan på alla olika organ i kroppen (dietister tänkte jag på nu). Det bästa sättet vi känner till för att mäta intelligens är de så kallade IQ-testerna. Vilka inte heller är helt rättvisa eftersom många av frågorna rör logik, huvudräkning och liknande, inom vilka områden det är mycket lättare att erhålla kunskap för en teknikstuderande, i jämförelse med någon som läser till exempel historia.
Jag vet inte riktigt varför jag fick för mig att ge mig på min egen utbildning sådär, men det kan ha någonting med min huvudvärk att göra. Hur som haver, dags för föda. Tjo!
Trots detta har folk den allmänna uppfattningen att ingenjörstuderande är smarta. Intressant. Mycket intressant. Många frisörlinjer landet över kräver högre grundskolepoäng än vad flera civilingenjörsutbildningar kräver motsvarande gymnasiepoäng, vilket jag bara kan anta att de sällan cred för. Själv har jag inte hört frasen ”Jaha, läser du till frisör, då måste du vara supersmart” oftare än ”min katt brinner, får jag bjuda på ett päron?”.
Själv tycker jag förövrigt att intelligens är ett svårt begrepp (vilket kanske säger mest om min egen intelligens). Nej, vad jag menar är att många inte vet skillnad mellan intelligens och kunskap. Det är väl inte svårare att hålla reda på olika materialegenskaper och dess lämplighet i olika konstruktioner än vad det är att veta vad olika näringsämnen och vitaminer har för inverkan på alla olika organ i kroppen (dietister tänkte jag på nu). Det bästa sättet vi känner till för att mäta intelligens är de så kallade IQ-testerna. Vilka inte heller är helt rättvisa eftersom många av frågorna rör logik, huvudräkning och liknande, inom vilka områden det är mycket lättare att erhålla kunskap för en teknikstuderande, i jämförelse med någon som läser till exempel historia.
Jag vet inte riktigt varför jag fick för mig att ge mig på min egen utbildning sådär, men det kan ha någonting med min huvudvärk att göra. Hur som haver, dags för föda. Tjo!
Jag föll för trycket...
Ja, vad ska man säga, mer än att jag föll för trycket och skaffade en blogg. Mest för att ha något att göra när alla mina vänner sover, min dygnsrytm är nämligen lite mer anpassad för att bo i Chicago än i Sverige (-7tim).
Men vad ska man blogga om? Modebloggar verkar ju vara populära, vilket är tämligen ologiskt eftersom det som verkar vara mest inne just nu är att ha sin egen stil, och då är det ju aningen motsägelsefullt att få modetips från någon annan. Dessutom har jag ingen vidare klädsmak. Sport då? Nog för att jag är intresserad men jag får nog min dagliga dos hemma där 90% av konversationen handlar om just detta ämne. Studerandet? Tro det eller ej men om man i huvudsak läser om matte, hållfasthet- och materialegenskaper så händer det något nytt och revolutionerande intressant ganska så sällan. Skulle den 78e decimalen i pi förändras så skulle jag dock med största sannolikhet nämna det, men att det faktiskt skulle inträffa är ungefär lika långt borta som godtycklig ännu oupptäckt planet.
Jag får helt enkelt nöja mig med att skriva vad helst jag känner för, med användarvillkoren som enda begränsning. Jag förväntar mig inte heller att folk kommer att läsa, utan ser snarare denna blogg som ett sätt att få ur mig alla konstiga idéer och tankar som så ofta uppstår just vid tidpunkter då man inte har någon att diskutera dem dem…
Nu återvände chefredaktör Filip och det är dags att slipa på slutversionen av årets första upplaga av den eminenta tidningen M-ord.
Väl mött!
Men vad ska man blogga om? Modebloggar verkar ju vara populära, vilket är tämligen ologiskt eftersom det som verkar vara mest inne just nu är att ha sin egen stil, och då är det ju aningen motsägelsefullt att få modetips från någon annan. Dessutom har jag ingen vidare klädsmak. Sport då? Nog för att jag är intresserad men jag får nog min dagliga dos hemma där 90% av konversationen handlar om just detta ämne. Studerandet? Tro det eller ej men om man i huvudsak läser om matte, hållfasthet- och materialegenskaper så händer det något nytt och revolutionerande intressant ganska så sällan. Skulle den 78e decimalen i pi förändras så skulle jag dock med största sannolikhet nämna det, men att det faktiskt skulle inträffa är ungefär lika långt borta som godtycklig ännu oupptäckt planet.
Jag får helt enkelt nöja mig med att skriva vad helst jag känner för, med användarvillkoren som enda begränsning. Jag förväntar mig inte heller att folk kommer att läsa, utan ser snarare denna blogg som ett sätt att få ur mig alla konstiga idéer och tankar som så ofta uppstår just vid tidpunkter då man inte har någon att diskutera dem dem…
Nu återvände chefredaktör Filip och det är dags att slipa på slutversionen av årets första upplaga av den eminenta tidningen M-ord.
Väl mött!
